French Baroque Era Painter, 1593-1670 French painter, printmaker and illustrator. Born into a prosperous family in Tours, he received his early training in Paris, probably in Jacob Bunel's studio. In 1609-10 he travelled to Rome; although his presence there is recorded only in 1618-20, he was probably based there throughout that decade, becoming a member of the community of young French artists that included Simon Vouet and Valentin de Boullogne. They were all predominantly influenced by the art of Caravaggio and of his most direct follower Bartolomeo Manfredi. Vignon's severe half-length figures (St Paul, Turin, Gal. Sabauda; Four Church Fathers, on loan to Cambridge, Fitzwilliam), executed possibly even earlier than 1615, are in a Caravaggesque style, as are his paintings of singers, musicians and drinkers (e.g. the Young Singer, Paris, Louvre), although the latter group owes more to the style of contemporary genre painting. However, Vignon was already showing an interest in new artistic experiments, the origins of which were northern, Venetian and Mannerist. His sensitivity to the splendid colouring of Venice and to the art of Jacques Bellange, Georges Lallemand and Jacques Callot is manifest in his Martyrdom of St Matthew (1617; Arras, Mus. B.-A.), a work with striking references to Caravaggio's painting of the same subject (Rome, S Luigi dei Francesi), and still more so in his Adoration of the Magi (1619; Dayton, OH, A. Inst.), which also shows clear links with the art of several precursors of Rembrandt, including Adam Elsheimer, Pieter Lastman, Jakob Pynas and particularly Leonard Bramer.   Related Paintings of VIGNON, Claude :. | Croesus Receiving Tribute from a Lydian Peasant et | The Hills at Triel | Portrait of Francois Langlois | The Young Singer et | Esther before Ahasuerus |
Related Artists:
Abraham Diepraam
1622-1670 Dutch Abraham Diepraam Location
Master of ST Ildefonso
Castile,end of the fifteenth century Spanish painter. He is named from St Ildefonso's Reception of a Chasuble from the Virgin Mary (Paris, Louvre), which is traditionally held to come from Valladolid; it may even have come from the chapel of S Ildefonso in the Colegiata there. The style, characterized by harmony of colour and intense expressions, resembles that of four panels of St Athanasius, St Louis of Toulouse, both enthroned, SS Peter and Paul and SS Andrew and James the Great, which probably came from the convent of La Merced, Valladolid. They have been attributed to the Master of vila, but Post considered them to be the work of the Master of St Ildefonso, a more sophisticated painter, although both artists modified the harshness of their Netherlandish models. There are also similarities with Jacomart's triptych of St Anne in the Colegiata, Jetiva, but these may be coincidental. Other works attributed to the Master include St Anne and St Anthony of Padua,
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .